Något om två förgrundsgestalter och deras släkt.

Liten släktkrönika av Ragnar Norén

I Garpes bok "Från gamla prästhem i Västerås stift" uppräknas flera representanter av släkten Borgh och däribland grundläggaren av Manilla dövstumskola på Djurgården Per aron Borgh och Elsa Borgh, känd under namnet "Vita bergens ängel". Han skriver där om dem att de ha "ett hedersrum inom den svenska sociala och humanitära historien".

Om Per Aron Borghs lärargärning har mycket skrivits. Här skall därför endast beröras något om hans släkt och personliga förhållanden som kanske ej tidigare varit kända. Som ung tvekade han mellan medicinska och teologiska studier innan han blev oavlönad kanslist i ett statens verk. Då han ej hade någon lön fick han försörja sig som musiklärare och kanske även som teckningslärare. Han var konstnärligt begåvad och motiven i hans skissböcker, som förvaras i Nordiska museets bibliotek, vittnar om humor och förståelse för den tidens samhälle. Det må tilläggas att även hans brorsdotter Carolina Borgh redan vid 12 års ålder visade konstnärliga anlag som framgår av hennes efterlämnade skisser. Av någon anledning måste hon ha slutat sitt konstutövande då några alster därefter ej är kända.

Pehr Aron Borgh var en mångsidig natur. Sålunda var han inte endast grundläggare av dövstumsundervisningen i Sverige utan även verksam i andra sammanhang. Han anlitades även för att ingiva förslag hur Danvikens Hospital "bör rätteligen organiseras och handhavas". Därvid förelåg säkert ett personligt intresse eftersom hans bror Härman blivit intagen där.

P.A. Borgh var också en glad garcon och tillfällighetspoet. Därom vittnar hans tal vid öppnandet av Westermanlands och Dalarnas Gille den 17 november 1819. Sången vid Föreningsskålen slutar med versen:

Vänskap kröner

genom glädjens hand

Vestmanland och Dala söner

till ett folk, ett land.

Beträffande Pehr Aron Borghs många äktenskap skall här bara nämnas att han var gift fyra gånger. Hans tredje fru Maria Drufva var med honom i Portugal åren 1823-28. Där organiserade han han landets dövstumsundervisning.

En person som säkerligen betytt mycket för Pehr Aron var hans bror, sidenkramhandlaren vid Köpmangatan i Stockholm, Gustav Borgh. Han verkade mera i det tysta och hjälpte på olika sätt såväl sin gamle far som sina båda bröder Pehr Aron och Herman. Systern skriver t. ex. "Jag behöver ej bedja Dig räcka honom (Herman) en hjälpsam Hand, den som är så God och välgörande som Du behöver icke några påminnelser av vad Brodershjärtat länge sedan dikterat".

Då fadern var sjuklig och sängliggande långa tider fick hon tjänsgöra som hans sekreterare. Hon skiver i ett annat brev: "Pappa kan ej annat än på det högsta fängna sig åt att höra det Du vunnit ett så allmänt förtroende och att Du förskaffat Dig Namn av den hederligaste och redbaraste medborgare i Stockholms Stad".

I en frimurarehandling från 1825 presenterar han sig själv sålunda:

"Följande Biographie är till Öf.k Hr Baron Stierneld lämnad den 13 febr 1825 tillika med Riddarvapen, namn och devisen, som ges nedanföre.

Undertecknad född i Westerås den 12 Oct. 1780, Son av Professorn Hist: (oria) och Moral: Lektorn därstädes, Theol: Doktorn Erik Gustav Borgh och Johanna Gustava Didron. Uppfostrad vid Westerås läroverk. Ingick i Brukshandtering 1798 och i handel 1800. - Etablerad som egen handlare 1811. - I det Frie Murare Förbundet införlivades jag den 23 okt 1816. Ahr 1821 Ledamot i Direktionerna ofer Stockholms Allmänna Barnhus och Kl. Sällskapet Pro patria 1824. Deput: i Kramhandlar Societeten med min k. Hustru Cr. Charlotta Lindberg sammanvigdes jag den 16 april 1809 och med henne äger jag 2:ne Döttrar.

Stockholm den: febr. 1825

Vapenskölden Mercuri Staf, Handels sinnebild

Riddarnamnet Egeus a Caducer, Riddare av Mercuri Staf

Valspråk: Fide et integritate - genom ordhållighet och redlighet.

Gustav Borg

Kramhandlare

Hustrun överlevde mannen och bosatte sig på Drottningholmsmalmen sannolikt för att vara i närheten av sin äldsta dotter, som var gift med prosten Melander på Lovön. Hon nådde den aktningsvärda åldern av 96 år.

Bröderna Borghs morfar var enligt Dalregementets historia den kapten Frans Carl Didron, som efter att ha blivit lätt sårad och tillfångatagen vid slaget vidVillmanstrand år 1741, av kejsarinnan sändes till överbefälhavaren C. Lewenhaupt med underrättelse om palatsrevolutionen i Petersburg. Enligt Hård hade Didron fått 500 dukater i respengar av kejsarinnan samt åtföljts av en trumpetare den 27 nov. från Petersburg till Lewenhaupt. Han fortsatte sedan till svenska regeringen med underrättelse om tronförändringen och med anhållan om fred.

En annan bland bröderna Borghs förfäder var Karl XII:s hovpredikant Magnus Sahlstedt, prost i Stora Tuna. Han predikade för konungen dagen före dennes död vid Fredrikshall och följde sedan det kungliga liket till Stockholm. Han hade tidigare där som präst tjänstgjort i S:t Jakobs och Johannes församlingar. Mest känd är dock Sahlstedt som en av vårt lands föregångare när det gäller att skildra hembygden. I sin ortsbeskrivning "Stora Tuna i Bergom och Dahlom Minnesdöme" har han på ett utomordentligt sätt skildrat denna socken.

En sammanställning av mera betydande personer av släkten Borgh vore ej fullständig om man inte nämnde Elsa Borgh, " Vita bergens ängel", och hennes bror Dennis Borgh, välkänd pietist och prost i Mora. Om Elsa Borgh har också mycket skrivits. Därför skall här endast erindras om att hon först vid 50 års ålder som pensionerad lärarinna började en verksamhet på söder för att rädda fallna och vilsekommna människor, vårt lands första slumstation. Därtill kom senare fyra barnhem. Till hennes minne är en gata uppkallad i Fruängen.

Många år har gått sedan den förste kände medlemmen av släkten Borgh, Peter Larsson Borgh, verkade som bergsfogde i Skinnskattebergs bergslag i slutet av 1600-talet, men minnet av dessa hans släktingar och deras gärningar skall säkert förtleva genom tiderna.

Källor:

Brev KB
Västerås Stifts Herdaminne
Dalregementets Historia

Släktarkiv: Ragnar Norén